Processen

PROCESSEN

Processen för att göra

KERAMIK

Keramik är lera som bränns och då förvandlas från att ha varit plastisk och kunnat återanvändas hur många gånger som helst till ett beständigt ting. Den omvandlingen sker vid ca 600 grader. Keramik är en långsam process. Första ska föremålen skapas, därefter behöver de stå och torka tills all fukt har försvunnit. Om man stoppar in fuktiga saker i ugnen riskerar de att explodera.

Därefter bränns sakerna en första gång, en så kallad skröjbränning, till ca 950-1000 grader. När de kommit ur skröjen ska de glaseras och därefter brännas en andra gång till ca 1220-1260 grader om det är stengodslera. Lergodslera bränns till en lägre temperatur och börjar koka och smälta ihop om den bränns för högt. 

Glasyr är ett glaslager som smälter ut på leran. De består av tre huvudsakliga komponenter, ett glasbildande ämne, ett flussande (gör att glasyren smälter ut) och ett stabiliserande. Sedan kan man ha i olika färgande oxider och andra ämnen som påverkar slutresultatet!

VEDBRÄND KERAMIK


Att vedbränna var det ursprungliga sättet man gjorde keramik på innan dagens elektriska ugnar fanns. Temperaturerna är något högre än när man bränner i elugn, runt 1300 grader, men den väsentliga skillnaden är att man i en vedbränning kan påverka ugnens atmosfär, främst gällande syretillgången, vilket ger helt andra kemiska processer och effekter på glasyrerna. Vid en elektrisk bränning programmerar man en brännkurva, slår på ugnen och låter den rulla på. En vedbränning i den ugnen jag bränner i tar ca 8-10 h där jag aktivt matar in ved i ugnen, tolkar eldens signaler och tar beslut om bränningsförfarandet därefter. Föremålen blir mer levande i en vedbränning, glasyrerna får olika skiftningar beroende på var i ugnen de har stått, hur flamman har rört sig och hur mycket askpåslag man har haft. Om det är som julafton att öppna en elektriskt bränd glasyrugn är det ingenting emot att öppna en vedugn! 


För tillfället har jag ingen vedugn, men har planer på att bygga en nästa år!

GJUTEN KERAMIK

En del föremål jag gör är gjutna i porslinsgjutmassa. Gjutmassa är en sorts flytande lera, men den har ändå precis samma vatteninnehåll som en fast lera. Skillnaden är att man har tillsatt ett ämne som gör att lerpartiklarna glider mot varandra istället för att lägga sig på varandra, och leran blir då i flytande form. För att tillverka en gjutform gör man först en modell av det föremål man vill göra, antingen i lera eller gips. På denna modell gjuter man sedan en gipsform som efter att den fått torka i ca en veckas tid är redo att gjutas i. Då fyller man upp formen med gjutmassa, och låter stå, hur länge är beroende på föremål och hur tunt man vill ha godset. Därefter häller man ut den gjutmassan som fortfarande är flytande, gipset har hunnit suga ut fukten ur den gjutmassa som ligger närmast formen och den har hunnit stelna.

LEROR OCH GLASYRER


Olika leror har olika egenskaper, både gällande färg, yta men också hur godset beter sig. Jag använder främst olika typer av stengods- och porslinslera. Till skillnad från lergodslera så sintrar de lerorna, vilket innebär att lerpartiklarna fogas samman under bränningen. Det gör godset både tåligare, och vattentätt i sig självt utan glasyr. Stengods och porslin går också fint att köra i diskmaskin av den här anledningen, medan vatten letar sig in mellan lerpartiklarna i lergodsföremål vilket bland annat kan orsaka sprickor i glasyren. Glasyrerna jag använder lämpar sig utmärkt för bruksföremål, samtliga är fria från bly och kadmium.

DEKOR

All min dekor är handmålad om inte annat anges. Jag använder främst underglasyrfärger och engober. Engobe är en blandning av lera, vatten och det man vill färga in med, oftast olika oxider eller färgkroppar. Jag använder inga giftiga ämnen som riskerar att fälla ut från godset. En del föremål har gulddekor, dessa går inte att köra i mikrovågsugn då det är en metall, och inte heller i diskmaskin då guldet nöts. Guldet målas på efter att föremålen är glasyrbrända och klara, och så bränner man en tredje gång upp till 800 grader.