Processen

Varje skulptur och keramiskt föremål jag skapar är resultatet av en noggrant utvald teknik och en passion för lerans möjligheter. Här delar jag med mig av de metoder jag använder för att omvandla lera till gulliga skulpturer och vackra bruksföremål i keramik samt om keramiska material och tekniker. 

Keramik är lera som bränns och då förvandlas från att ha varit plastisk och kunnat återanvändas hur många gånger som helst till ett beständigt ting. Den omvandlingen sker vid ca 600 grader. Keramik är en långsam process. Först ska föremålen skapas, därefter behöver de stå och torka tills all fukt har försvunnit. Om man stoppar in fuktiga saker i ugnen riskerar de att explodera.

Därefter bränns sakerna en första gång, en så kallad skröjbränning, till ca 950-1000 grader. När de kommit ur skröjen ska de glaseras och därefter brännas en andra gång till ca 1220-1260 grader om det är stengodslera. Lergodslera bränns till en lägre temperatur och börjar koka och smälta ihop om den bränns för högt. Stengodslera krymper ungefär 10 % från tillverkning tills det är färdigbränt, lergods krymper något mindre och porslin något mer. 

 

Leror och glasyr

Olika leror har olika egenskaper, både gällande färg, yta men också hur godset beter sig. Jag använder främst olika typer av stengods- och porslinslera. Jag bränner lerorna till sin vitrifikationspunkt, vilket innebär att lerpartiklarna fogas samman under bränningen. Det gör godset både tåligare, och vattentätt i sig självt utan glasyr. Stengods och porslin går också fint att köra i diskmaskin av den här anledningen. 

Glasyr är ett glaslager som smälter ut på leran. De består av tre huvudsakliga komponenter, ett glasbildande ämne, ett flussande (gör att glasyren smälter ut) och ett stabiliserande. Sedan kan man ha i olika färgande oxider och andra ämnen som påverkar slutresultatet, det är en hel värld att fördjupa sig i! 

Jag blandar nästan uteslutande mina egna glasyrer. Glasyrerna jag använder lämpar sig utmärkt för bruksföremål, samtliga är fria från bly och kadmium.

 

Tekniker

Jag använder mig av alla keramiska grundtekniker, men främst ringling och drejning. 

Ringling är en teknik jag ofta använder när jag skapar större skulpturer eller organiska former. Genom att bygga upp former med korvar av lera som jag fogar ihop kan man bygga i princip vilken form som helst. 

Drejning är min främsta metod för att skapa bruksföremål som skålar och koppar. Den cirkulära processen är nästan meditativ och gör det möjligt att skapa föremål som är både funktionella och estetiska.

Gjutning

En del föremål jag gör är gjutna i porslinsgjutmassa. Gjutmassa är en sorts flytande lera, men den har ändå precis samma vatteninnehåll som en fast lera. Skillnaden är att man har tillsatt ett ämne som gör att lerpartiklarna glider mot varandra istället för att lägga sig på varandra, och leran blir då i flytande form. För att tillverka en gjutform gör man först en modell av det föremål man vill göra, antingen i lera eller gips. På denna modell gjuter man sedan en gipsform som efter att den fått torka i ca en veckas tid är redo att gjutas i. Då fyller man upp formen med gjutmassa, och låter stå, hur länge är beroende på föremål och hur tunt man vill ha godset. Därefter häller man ut den gjutmassan som fortfarande är flytande, gipset har hunnit suga ut fukten ur den gjutmassa som ligger närmast formen och den har hunnit stelna.

Dekor - engober, underglasyr och glansguld

All min dekor är handmålad om inte annat anges. Jag använder främst underglasyrfärger och engober. Engobe är en blandning av lera, vatten och det man vill färga in med, oftast olika oxider eller färgkroppar. Eftersom engobe är lerbaserat, och lera krymper ska engobe målas på innan skröjbränning när godset är läderhårt, annars riskerar färgen att flaga av. Underglasyrer är också lerbaserade, men innehåller också bindmedel som gör att man kan måla på de både före och efter skröjbränning. 

Jag använder inga giftiga ämnen som riskerar att fälla ut från godset. En del föremål har gulddekor, dessa går inte att köra i mikrovågsugn då det är en metall, och inte heller i diskmaskin då guldet nöts. Guldet målas på efter att föremålen är glasyrbrända och klara, och så bränner man en tredje gång upp till 800 grader.

En favoritteknik jag ofta återkommer till är sgraffito. Där målar man hela ytan med engobe eller underglasyr, och därefter karvar bort engoben där man inte vill ha den för att skapa ett motiv. Det är en tidskrävande teknik som blir väldigt levande då det blir en härlig struktur på föremålets yta där man har karvat. 

Min inspiration

Min konstnärliga praktik kretsar kring skulpturala uttryck samt bruksföremål där dekor står i fokus, båda med inspiration från djurvärlden. Med en bakgrund inom marinbiologi utforskar jag livet både under havsytan och på land, samt mänsklighetens relation med naturen. 

Mitt konstnärliga uttryck präglas av en stark lekfullhet och varm humor, samtidigt finns ett underliggande budskap i mina verk, där jag belyser vikten av att skydda vår gemensamma jord och dess känsliga ekosystem. Jag strävar efter att väcka nyfikenhet och empati för de varelser jag gestaltar och vill uppmuntra till en djupare reflektion kring människans inverkan på miljön och vad vi kan göra för att skydda den. I min första separatutställning No place like home visade jag stora skulpturer föreställande djur som drabbas av klimatförändringarna på olika vis. Jag gestaltade djuren med olika former av packning med sig, redo att ge sig iväg från sina hem men utan en aning om vart de ska ta vägen.

 

Vill du veta mer om teknikerna jag använder eller utforska mina verk? Besök butiken eller boka en keramikkurs för att prova på själv!